Depend Perfect Wave

Tredje gången gillt?! Nu har jag äntligen hittat ett bra ljusblått nagellack! Visst sitter jag och tittar på det och tänker ”nja, litet ljusare vore…” och visst flisar det sig efter någon dag, men nu tänker jag vara nöjd (åtminstone för ett tag) när jag hittat Depend Perfect Wave.

Två lager räcker för att skapa en jämn och täckande yta, och därefter sitter färgen någorlunda bra under ett par dagar. Dessutom gick det snabbt och lätt att ta bort med remover. Och så matchar det min bekväma kofta. Trevligt!

Nivea Body Soufflé Cherry Blossom & Jojoba Oil

Jag älskar den ursprungliga Niveadoften och förstås de sköna krämerna så mycket att jag blir nyfiken på att pröva något annat från Niveas produktgarderob, och särskilt något så lockande som en Body Soufflé med löfte om söta små körsbärsblommor. Burken har en elegant rund form med platt lock som får en att längta att stoppa ned fingrarna och få upp en klick välgörande fluff.

Body soufflé-en är lätt att få upp i lagom stor mängd och lätt att smörja in huden med. Men vad är det för små hårda korn? Det är väl de ”precious oil pearls” som man kan se här och där i fluffet. Det är svårt att märka om de löser upp sig och gör någon specialnytta på sin millimeter av huden, så för min del känns de mest onödiga.

Krämen själv sjunker in i huden men inte helt, för det känns litet kladdigt efteråt, i flera timmar faktiskt, men inte så mycket att det irriterar. Doften är mycket, mycket diskret: sticker man ned näsan i burken känner man en gullig och litet parfymig blomdoft, men väl på huden är körsbärsblommorna så svaga att de inte stör ut någon annan doft man vill ha under dagen. Niveas Body Soufflé Cherry Blossom & Jojoba Oil är trevlig men jag gillar faktiskt originalkrämen bäst, både doft och konsistens.

Rodin Olio Lusso Luxury Lipstick Berry Baci

Längtan efter ett nytt läppstift var stor och utan att prova eller ens stanna länge i affären impulsköpte jag ett Olio Lusso Luxury Lipstick från Rodin i en färg som såg snygg ut. Och det var den! Det anglitalienska namnet Berry Baci bjuder på en starkt blårosa nyans, krämig och pigmenterad.

 

______________________________________________________________

Jag gillar sällan genomskinliga förpackningar men den rejält tilltagna yttre hylsan och de svepande diagonalerna på den inre hylsan gör att Rodins variant inte ser billig ut utan pampig.

Färgen är som sagt krämig och täckande, inte matt utan faktiskt med en aning skimmer som dock bara syns på nära håll. Och så doftar läppstiftet av jasmin! Det kan säkert avskräcka några men jag tyckte att det var sött och trevligt att välja en litet mer ovanlig men ändå lättälskad doft.

Berry Baci går lätt att måla på och den fördelar sig jämnt över läpparna. Färgen lämnar lätta spår efter sig på glas och muggar men det sitter kvar tillräckligt mycket för att det inte skall se totalt avskavt ut. Faktiskt lämnar läppstiftet en skugga av färg på pussmunnen även efter att man har torkat av det helt. Läpparna känns smidiga under bärandet, men de vårdande egenskaperna är inte så intensiva att de sitter i längre än under tiden man har färgen på läpparna. Ändå blev jag förtjust i Rodin Olio Lusso Luxury Lipstick, och om jag inte redan hade alldeles för många läppstift skulle jag köpa några till ur serien.

Favoriter i juli

Den här trevliga julimånaden i en stuga vid vattnet har det känts helt rätt att naturen har varit vackrare än jag. Mina skönhetsansträngningar har varit nere på sitt minimum förutom när jag har testat något och postat om det här. Men läppstift behöver jag varje dag, för att känna en liten kontakt med den glamourösa världen! Mitt nya default– och favoritläppstift är YSL Rouge Vermillon som jag nu skall använda tills färgen är slut.

Det här blev mitt nya default-läppstift efter att jag gjort slut på mitt förra, nämligen gamla trogna Chanel Ingenue som jag nu säger tack och adjö till!

Hermès Un Jardin sur le Nil

Då och då ger Hermès oss en ny trädgård att insupa doften av. De kommer ut med några års mellanrum, och i år föll jag inte för den nyaste utan för en äldre variant: Un Jardin sur le Nil, som redan har funnits i femton år. Det är en frisk grön trädgård med citrus i luften. Första puffen är litet skarp och strax efter blir den sträv, av grapefrukt, grön mango och faktiskt tomat och morot som går att känna när man sniffar noga. Men man kan också bara njuta av den friska grönskan.

I hjärtnoterna finns flera blommor men den ingrediens jag känner mest – tror jag! – är klotsäv, inte för att jag luktat på just den arten men det är den allmänt somriga och torra säv-doften jag hittar. Fortfarande citrus men nu litet mer kryddigt.

För mig dröjer det ganska länge innan hjärtnoternas blommor börjar ta plats: lotus, hyacint och pion. Det är faktiskt de som stannar kvar längst för mig, fastän basnoterna är av slaget som brukar ta över och hålla ut längst: mysk, rökelse och kanel. Men som sagt, det är en mild bukett av blommor som Un Jardin sur le Nil lämnar kvar på min hud, och det gör Hermès Nilträdgård till en riktigt fin komposition: friska citrusfrukter som mjuknar till vänliga blommor. Då den också är dämpad och inte har stor sillage kan den passa till många tillfällen och det är extra bra för just nu kan jag inte slita mig från Un Jardin sur le Nil.

KORA Organics Hydrating Moisturizer

Efter att ha hört en del lovord om KORA Organics var jag förstås nyfiken på att prova deras produkter. En ansiktskräm, Hydrating Moisturizer, blev mitt första möte med KORA Organics. Även om den inte var så bra som jag hade hoppats så har den inte avskräckt mig från att pröva mer.

Förpackningen är en tub med ett pumphuvud, och tre-fyra tryck på pumpen ger lagom mycket av den lättflytande krämen till att fördela över ansiktet. Trots att jag har blandhy använder jag gärna litet fetare krämer på natten, så att den här krämen var märkt för Dry skin gjorde mig inget. Dock undrar jag om inte de som verkligen har torr hy skulle kunna bli besvikna, för krämen är verkligen lättflytande och huden känns inte så väldigt återfuktad när jag använt den. Tvärtom stramade min hud litet efter att jag lagt på krämen, även om den kändes mer OK efter ett tag. För faktum är att det kändes som att de blanka partierna över näsan och pannan mattades ned av krämen, så jag använde den även över dagen. Fast jag är heller inte helt nöjd med den avmattande finishen, för den fick mina stora porer att synas tydligare.

Generellt så fungerar KORA Organics Hydrating Moisturizer men det är inte den bästa fuktkräm jag kan hitta, så jag kommer att använda min tub tills den är slut men inte köpa någon mer.

Londontown Lakur Amalfi Love

Vilken tid det tog för mig att hitta den ljusblå nyansen jag önskade mig på ett nagellack! Och så synd att kvaliteten på nagellacket var så dålig! Då vet jag det, och kan berätta om det här. Att prova testa olika skönhetsprodukter och rapportera om de fungerar bra eller dåligt är ett intresse för mig, så jag är inte alltför nedslagen.

Färgen Amalfi Love från märket Londontown är en fin ljusblå nyans. Första lagret gick på ganska tunt och ojämnt, men sådant fixar sig ju oftast med andra lagret. Dock inte i det här fallet; även med två lager var nagellacket halvt genomskinligt här och där på naglarna, så jag satsade på ett tredje lager. Men minsann om inte det också var jättesvårt att fördela jämnt, även om färgen nu äntligen blev heltäckande.

Tyvärr började färgen flisa sig litet redan nästa morgon, och på andra dagen fanns det flera flagor och andra småproblem på många av nageltopparna. Då känns det extra surt att läsa om ”revolutionary chip-resistant formula” och ”self-leveling color” på förpackningen. Tråkigt, tråkigt. Jakten på det finaste och mest hållbara ljusblå nagellacket går vidare.

fresh Sugar Blood Orange Hydrating Lip Balm

freshs läppbalsam är en favorit för många, och nu har jag äntligen lagt vantarna på ett, jag också. Det jag har är en burk med Blood Orange Hydrating Lip Balm, en mörkrosa salva med svag doft av söt apelsin.

Att läppbalsamet är mörkrosa gör att man inte kan smörja på den utan spegel och inte heller gå utanför läppkonturerna om man har torra partier där också, för då ser det ut som att man blivit kladdig om munnen av hallonsaft. Därför funkar den ju inte heller att ha över natten, om man inte vill ha pussmärken över hela kudden. Sedan är jag inte förtjust i läppbalsam på burk, eftersom man måste tvätta fingrarna både före och efter användandet.

Med de klagomålen ur världen är jag ändå ganska nöjd med salvan själv. Ett svep med fingret tar upp lagom mycket för att kunna smörja in lagom mycket på läpparna – krämen är lagom generös och fördelar sig jämnt utan problem. Den ger en antydan till färg och fin glans. Läpparna känns väl omhändertagna från första stund till balsamet skavts av. Att burken är så platt och vid kommer också att göra det lättare att få upp det sista ur den. Så jag är ganska nöjd med fresh Sugar Blood Orange Hydrating Lip Balm men kommer att leta efter andra varianter som är mer lättanvända.

Sephora Mystic Aura Eyeshadow Palette

Nej, men vad hände – köpte jag en till palett med ögonskuggor? Ja, men den var på rea, hade så snygga färger och så lockande namn! Mystic Aura är namnet på paletten, och färgerna i den har namn som blandar magi och midvinternätter hej vilt: Aurora, Supernatural, Magic, Enigma, Mystic och Borealis.

Det är kanske inte helt självklart att Aurora, morgonrodnadens gudinna, ger namn åt en mörklila nyans, men såväl den som Borealis liksom Magic och Mystic har föredömligt läckert holografiskt skimmer, och som synes har de bra med pigment. Gott om pigment har också de två matta skuggorna Supernatural och Enigma.

De här ögonskuggorna bär på många faror: mörka, blåtonade färger flyttar sig gärna från sin placering till närliggande hud, och generöst skimmer faller lätt ned över hela kinden. Men när jag har burit färgerna från Mystic Aura-paletten blev jag glatt överraskad över hur väl de stannade där jag lagt dem. Visst skavdes de bort litet under dagen, men de migrerade i alla fall inte upp mot ögonbrynen! Sephoras egna produkter är ofta av hög kvalitet och till de modesta priserna är de riktigt bra köp.

The Body Shop Wild Argan Oil Body Butter

Arganolja är ju den nya stapelingrediensen för hår- och kroppsprodukter som skall ge näring och omvårdnad – visst finns det ännu nyare och hetare på marknaden men det gör att arganoljan känns inarbetad och pålitlig. Inget att undra på att The Body Shop snappar upp råvaran och använder i ett av sina krämiga Body Butters.Wild Argan Oil Body Butter är verkligen rik och såväl dess krämighet som dess doft stannar kvar litet längre på huden än jag skulle önska. Huden känns smidig men litet för oljig efter insmörjning. Kanske skulle det här kännas annorlunda på vintern, så jag kommer att plocka fram en burk igen när det blir kallare. Doften kommer nog att fortsätta vara distinkt och stark – starkare än doften från Body Shops sheasmör, men litet i samma ådra: nötig, fruktig och söt. Gillar men den är det bra, men det gäller att ha provat innan så att man inte blir irriterad!

The Body Shop Wild Argan Oil Body Butter är inte dålig men det blir nog inte min favorit bland kroppssmören.