Dior 5 Couleurs Defy

Under mina tjugotalet år som makeup-älskare har Diors ögonskuggor hört till mina favoriter. De kvinter, paletter med fem välmatchade nyanser, jag kostat på mig har gett mig ögonskuggor i vackra färger som håller bättre än de allra flesta andra. Med en färggarderob som kan räcka livet ut åt tio kvinnor borde jag inte behöva köpa fler paletter, men till slut kunde jag inte stå emot och skaffade Diors kvint Defy.

Det var just en svit av blå och grå nyanser jag ville ha, för enkelheten i att kunna plocka upp bara en slank förpackning en stressig morgon och genast ha fem av mina favoritfärger till hands. Diors Defy har en fin mix av ljusa och mörka nyanser, och dessutom två som inte bara är skimrande utan nästan glitterbomber.

I tur och ordning är färgerna nedan den ljusblå i mitten, den silvriga uppe till höger, den silverblå nere till vänster, den mörkt blågrå uppe till vänster och den mörkgrå nere till höger. Glittret i tvåan och trean är av slaget som lätt fastnar i penseln och sprider sig till andra ögonskuggor och ögonlockspartier om man inte är försiktig, så jag har tagit för vana att använda en sida av penseln enbart till dem.

Jag håller fortfarande på att prova ut olika smickrande kombinationer av de här färgerna, men är allra mest förtjust i den två extraskimrande, och den mörkt blågrå som ser mörkare ut på bilden än vad den egentligen är. Men det som är så bra med en palett som den här är att man kan börja måla dit de snyggaste färgerna, och när man tänker ”det borde vara litet mörkare där… och litet ljusare där…” så kan man åstadkomma det med hjälp av någon av ögonskuggorna alldeles intill.

Färgerna fäster snabbt och lätt, och även de här sitter perfekt hela dagen utan primer. Jag ser fram emot att ur Defy borsta och blanda fram olika looker som passar för olika väder, kläder och tillfällen framöver!

Publicerat i ögonskuggor | Märkt | 2 kommentarer

Rituals Shower Foam i Yogi Flow

Indian Rose & Sweet Almond Oil ger doft och innehåll till Rituals duschskum med namnet Yogi Flow. Det blir en rik, tung doft som är litet för stark för mig, men som dock går an till mina relativt snabba morgonduschar.

Rituals duschprodukter är inga vanliga flytande tvålkrämer, utan pumpas fram genom ett pumphuvud och ger lödder så fort man startar intvålningen. Rituals kallar formatet unikt, och talar om fördelarna, men för egen del tycker jag bara att metoden är krånglig och opraktisk. Det tog ett tag att få kläm på hur mycket (litet) jag skulle pumpa ut för att inte översvämmas av skum, och även efter några veckors användning hamnar det ändå skum litet här och där runt om, hur försiktig jag än är. Främst av allt irriteras jag ändå av att jag upplever att löddret inte känns som lika bra rengöring som en flytande tvålprodukt. Det kan förstås vara inbillning, men jag föredrar ändå vanliga duschkrämer. Jag kommer förstås att göra slut på pumpflaskan från Rituals för att inte slösa, men inte skaffa någon ny.

Publicerat i kroppsvård | Märkt | Lämna en kommentar

Mavala Petunia

Äntligen är det läge att låta naglarna lysa ikapp med solen! Mavalas nagellack Petunia hjälper till med det. När jag jämför färgen med en annan sommarfavorit, L’Oréal Acid Watermelon (som för övrigt håller på att ta slut) är Petunia aningen blåare i färgen, men ett fullgott alternativ.

Ja, faktiskt bättre, för den sortens högpigmenterade färger har ofta en kritighet som gör att de snabbt flagar i stora bitar, och det är ju synd. Mavalas Petunia är inte förskonad från det, men har hållit överraskande länge. Bra! Just den här färgen älskar jag att ha på naglarna på de soligaste dagarna, så nu hoppas jag bara på en fin sommar så att den här flaskan också tar slut!

Publicerat i nagellack | Märkt | Lämna en kommentar

L’Occitane Violet Hand Cream

I L’Occitanes lockande räcka av handkrämer har jag kommit fram till Violet. Viol är en doft som inte alla tycker om, så därför är det bra att handkrämens violdoft är diskret, så att man inte stör närasittande personer i onödan. Doften är så lätt att jag knappt känner den själv en stund efter insmörjning, och den är en frisk och grön variant av viol.

Verkan av krämen är, som med alla L’Occitanes handkrämer, klart godkänd. Det finns sheasmör i blandningen vilket hjälper till att mjuka upp huden både genast och på längre sikt. Visserligen tar det ett tag innan krämen sjunkit in i huden, men den är inte överdrivet kladdig under tiden. Av alla de L’Occitane-handkrämer jag provat hör den här till mina favoriter, och det placerar den högt på min topplista över alla handkrämer.

Publicerat i handkräm | Märkt | 2 kommentarer

Etat Libre d’Orange Dangerous Complicity

”Farlig medbrottslighet” kallar ELd’O sin doft, och talar om Adam och Eva och den förbjudna frukten som inspiration. Jag är själv litet trött på klichén om att synden och syndafallet är något spännande och bättre än lyckan i paradiset, men jag kan skaka av mig den känslan för att värdera Dangerous Complicity på dess egna meriter.

Doften har den tunga sötman som jag en gång älskade intensivt; det känns från första sniffen.  Redan i toppnoterna finns rom och ingefära, men de är knappast separerade från hjärtnoterna utan blandar sig från början. Där finns blommor och frukter som är vridna långt från den gullighet och renhet de annars kan bidra med: aprikos, ylang-ylang, jasmin och huvudfiguren osmanthus. Redan Keiko Mecheris trevliga parfym Osmanthus har en sensuell krämighet, men här är den uppskruvad till max. Och faktiskt till något som ger mig en aning obehagskänsla; en doftnot som gör mig litet illamående. Jag kan inte sätta fingret på vad det är; kanske är det läder-noten, kanske är det den sammanlagda mixen av alla tunga dofter som gör Dangerous Complicity övermäktig för mig. I basnoterna finns sandelträ och patchouli som ofta friskar upp och stannar kvar länge på huden, men jag kan inte urskilja dem, och det är inte de som tar över efterhand. Det är istället hela doften börjar långsamt blekna bort och förändras litet efter några timmar.

Dangerous Complicity är inte en doft för mig, men det gör mig säker på att den kommer att vara exakt vad någon annan längtat efter. Det finns småtrevliga parfymer som vem som helst kan gilla, och så finns det de som delar upp sin publik i älskare och hatare, och jag gissar att Dangerous Complicity kommer att hitta flera älskare!

*** Pressprov ***

Publicerat i dofter, parfymer | Märkt | Lämna en kommentar

The Body Shop Vitamin E Moisture Cream

Under många år var The Body Shop den bästa affären jag visste. Skönhetsprodukter i fina färger och dofter! Med ingredienser hämtade från lokala projekt i utvecklingsländer! I flaskor man kunde fylla på och använda igen! Till priser som passade min strama studentbudget! Åren gick och Body Shop och idealen och jag drev ifrån varandra, men de finns fortfarande på min radar. Härommånaden fick jag också idén att gå tillbaka till den ansiktskräm jag använde och älskade under mina studentår, Vitamin E Moisture Cream.

Burken har krympt, men innehållet har samma milda rosa färg och förtroendeingivande doft. Under några veckors tid har jag använt den som nattkräm och fått en nostalgitripp på köpet varje kväll.

Min hy har förändrats på det tjugotalet år som gått sedan jag först använde krämen, och säkert har innehållsförteckningen gjort det också, så jag var förberedd på både succé och misslyckande. Men sammantaget är jag nöjd med vad den lätta krämen gör för min hy; direkt efter insmörjning känns huden genomfuktad och vid nästa tvätt känns den len och smidig. Dock känns det som att den inte ger riktigt tillräckligt med näring för att vara ett gott alternativ i längden; vissa partier i ansiktet blir inte så släta och smidiga som med andra krämer.

Jag kommer att använda hela burken Vitamin E Moisture Cream, i ansiktet och nedåt för att göra nytta även för urringningen. Därnäst kommer jag att välja en rikare kräm som passar bättre för min 40+hy, men det är bra att veta att jag kommer att kunna varva med den fina Body Shop-krämen då och då.

Publicerat i hudvård | Märkt | Lämna en kommentar

Chanel Rouge Coco Gloss Amarena

Förvåningen var stor bland kosmetikintresserade när Chanel pensionerade sin läppglansserie Glossimer, en produkt som hyllats sedan starten för sin kvalitet i färg och hållbarhet. Visst måste då ersättaren, Rouge Coco Gloss, vara ännu bättre? Det kunde man hoppats, men tyvärr är det inte så, enligt min mening.

Förutom för YLBB, föredrar jag läppstift och gloss som ger tydlig färg åt läpparna, så jag valde ett Rouge Coco Gloss med en fin röd färg, Amarena.

Så snygg som på min arm blev den dock inte när jag lade den på läpparna. Åh, så ojämnt den fördela sig! Jag höll på väldigt länge, med mycket doppande och duttande, och ändå kunde jag inte få färgen jämnt fördelad, vilket syntes mest i läpparnas konturer och i de ganska grunda veck jag har i läpparna. Det var en stor besvikelse.

Bilden gör inte tillräckligt för att visa hur flammigt färgen och glittret lade sig trots min noggranna applikation. Jag skulle säga att felet ligger både i konsistensen hos läppglanset och den stumma, hårda applikatorn.

Problemet med ojämn färg blir förstås mindre om man väljer en mindre distinkt färg, eller om man lägger glanset ovanpå ett lager av läppstift. Men jag tycker att ett läppglans skall kunna användas på egen hand, och är mycket missnöjd med Rouge Coco Gloss, speciellt som den kickat ut det överlägsna läppglanset Glossimer.

Publicerat i läppstift | Märkt | 4 kommentarer