CeraVe Reparative Hand Cream

Jag har sagt det så många gånger att jag nästan tröttnar på det själv, men det ÄR ändå så att kriteriet på en superbra handkräm är att den hjälper mig med de där hårda flikarna intill naglarna som alltför lätt kan bli djupare sprickor som gör ont. Det är bara ytterst få handkrämer som gör det (L’Occitane är favoritexemplet).

CeraVes Reparative Hand Cream gör det nästan, och det blir jag nästan rörd över. Jag har använt den på händer och fötter och känt att krämen sjunker in snabbt och ger en mjukhet och smidighet som sitter i hela dagen/natten. Det är bra! Och även om den inte helt har tagit hand om de där vassa problemområdena, så har krämen mjukat upp dem så att de inte har blivit värre. Den stadiga flaskan med praktiskt snäpp-lock passar bra i min handväska, så att jag kan ha med den till längre bortovaro där jag behöver ta hand om mina händer.

Bourjois Rouge Fabuleux 14 Clair de Plum

Bourjois läppstiftsserie Rouge Fabuleux är av sorten som skall hålla extra länge på läpparna, och det gör den annorlunda än den krämigare systern Velvet The Lipstick. Av färgerna som finns, som går från beige till mörk plommon, väljer jag den näst mörkaste, 14 Clair de Plum.

Stiftet har från början den där konkava formen som en del läppstift får av sina användare, vilket är litet opraktiskt och onödigt för mig som föredrar en platt yta. Men den kommer ju att jämna ut sig snart av min egen användning. Den spetsiga toppen gör det lätt att fylla i amorbågen riktigt snyggt!

Färgen glider på lätt och lägger sig tätt intill huden, så att mina läppar ser ut att ha fått den här nyansen, inte ett läppstift som ligger ovanpå. Det känns att Rouge Fabuleux inte är så vårdande för läpparna då den fokuserar på att vara ett långtidsläppstift, men å andra sidan känns det inte heller som att mina läppar torkas ut av användandet. Jodå, den snygga plommonfärgen som drar åt blårött lämnar en del fläckar på glas och muggar, men en hel del sitter kvar så att läpparna fortfarande ser välmålade ut efter en kopp te.

Jag gillar läppstift som är mer vårdande för läpparna, så Rouge Fabuleux blir inte min favorit, men jag gillar serien och mitt läppstift ändå.

 

Lanolips Coconutter Body Milk

Efter att ha varit bortglömt i botten på min necessär hittade jag min tub av Lanolips 101 Ointment och har använt den flitigt på läpparna de senaste månaderna. Därför var det roligt att upptäcka (inte i handväskan utan på Sephora!) en kroppsprodukt från Lanolips, blygsamt kallad Coconutter Body Milk fastän den egentligen nästan är fast som en body butter.

Förutom det goda lanolinet innehåller krämen Vitamin E, sheasmör och kokosnötsolja. Jag förväntade mig mer kokosdoft än vad jag fick, och det är ju en doft inte alla älskar så en del kanske är nöjda. Men tyvärr tycker jag att krämen doftar för mycket av olja/smör, till den grad att jag tänker på härsket smör. Men konsistensen känns fortfarande fin och huden mår bra av att smörjas in med Coconutter Body Milk. Det är ju just vad jag behöver under de här kalla, torra vintermånaderna. Undrar om jag fick en gammal tub. Jag skall sniffa på några till i affären för jag är faktiskt ganska förtjust i Lanolips och lanolin som ingrediens i krämer och salvor.

Christian Dior Fève Délicieuse

Det är ju litet roligt att parfymens namn översatt till svenska blir läcker böna, för det vill man ju vara, uppskattad med litet gammaldags slang! Men det är den lika fina tonkabönan som menas, tillsammans med annat sött och gott, och Diors husnäsa Francois Demachy har vinnlagt sig om att inte skapa en sockerchock och lyckats väl med det.

Toppnoterna är lavendel, mint och bergamott, men dessa krispiga ingredienser kan jag inte känna som individuella noter, utan bara som något som kryddar den mjuka sötman som kommer med första puffen av Fève Délicieuse. Inte heller blir doften blommig av hjärtnoterna jasmin och freesia, fastän körsbären lägger på en saftig sötma.

Här är det ändå basnoterna som är huvudpersonerna. Vi får kakao, vanilj, mjölk, karamell, pralin, cederträ, sandelträ, läder, benzoin och så tonkabönan, och faktiskt så fint återhållet att det inte blir en överväldigande godisdoft utan en diskret och tilltalande blandning. När timmarna är det lädret som börjar kännas tydligare, men fortfarande med den mjuka, inarbetade sötman som gör att doften kan passa lika bra för kvinnor som för män. Jag gillar Fève Délicieuse väldigt, väldigt mycket.

The Ordinary Squalane Cleanser

Vintern har inte hunnit bli jättekall än, men min hy har ändå börjat kännas torr i kylan och den uppvärmda inomhusluften. Ett sätt att avhjälpa det, tänkte jag, var att prova en mildare form av rengöring. The Ordinarys Squalane Cleanser är tänkt att användas i en tvåstegrengöring; först den för att ta bort makeupkrämer och sedan en som avslutar rengöringen, men en del säger att det räcker med Squalane Cleanser så det ville jag pröva.

Rengöringen skall gå till så här: man tar en liten klick Squalane Cleanser i handen, värmer upp den med fingrarna så att den blir till olja, fördelar den över sitt (torra) ansikte och tvättar sedan av allt med vatten. Jag tyckte inte att krämen blev till olja, direkt, men den blev nog lättflytande att smörja ut över hyn. Att skölja av den gick också lätt, och efteråt kändes huden smidig och inte så urtvättad som alltför starka rengöringar kan göra.

Efter några dagar med den här rutinen morgon och kväll tyckte jag dock att huden inte kändes tillräckligt rengjord, utan som att litet för mycket olja och hudrester var kvar på ytan, vilken också såg litet skrovlig ut. OK, för mig är Squalane Cleanser inte nog som enda rengöring, utan bör kombineras med en annan. Men eftersom jag inte använder färgade krämer eller puder och det inte känns nödvändigt med ett extra rengöringssteg, hur mycket jag än tycker om att ha en noggrann och rutin, så kommer jag att fortsätta med mina kära Clarins-cleansers både morgon och kväll.

essie expressie in the time zone

essie har nyss utökat sitt redan stora utbud med ett serie snabbtorkande nagellacket under namnet expressie. Bland dem hittade jag en söt puderrosa färg, in the time zone. Nagellacken är tänkta att användas utan såväl underlack som överlack, vilket jag inte riktigt kunde lita på, så första gången jag provade det lade jag till både underlack och överlack.

Precis som många andra ljusa pasteller var in the time zone litet kritig till konsistensen. Som det är snabbtorkande så fick jag också skynda mig att rätta till där färgen inte hamnat jämnt över nageln. Fast med andra lagret blev färgen jämn och snygg, så det var ingen större fara.

Dock var jag litet missnöjd med hur snabbt lacket började flisa och flaga – det gick på bara någon dag. Det kan i och för sig bero på det nya överlacket jag använde. Det skall jag undersöka och återkommer då med mer info.

Nästa gång provade jag in the time zone på egen hand, utan under- och överlack fast i två lager så att det skulle bli jämnt. Även då flisade färgen efter bara någon dag, men faktiskt inte lika mycket som med det dåliga överlacket. OK. Jag tror att det bästa är att använda underlack och ett bra överlack. Och det kommer jag att göra, för jag blev mycket förtjust i den här ljusa rosa färgen trots att jag brukar föredra mörkare nagellack om vintern. Men nu skall in the time zone få lysa upp de gråa januaridagarna!

Favoriter i december

Det var ett tag sedan jag klädde upp mig ordentligt för att gå ut, så det kändes bra när jag lyckades plocka ihop en snygg ensemble till jobbets julfest i december! Ingenting är nytt (förutom nagellacket) men jag blev nöjd över hur väl alla delarna passade med varandra – svart, guld, och ett par nyanser av purpur och vinrött. (Läppstiftet är mörkare än vad det ser ut att vara på bilden.) Jag kände mig snygg och dansade i timmar!

Jag hoppas att alla har ett härligt nyår i samma stil, eller i lugn och ro om man hellre vill det!