Lavendel är en rogivande doft som många tycker om att ha till att få linneskåpet att dofta fint eller till att göra sig själv sömnig om kvällarna – en doft som har en funktion. Vill man då ha den som sin egen parfym en hel dag? Santa Maria Novella skapade en lavendel år 1937 som fungerar till bådadera, Lavanda Imperiale. Den känns som att den gör nytta (nästan som att den har fått kraft av uråldriga apotekares kunskaper), men är också så komplex att man kan vilja dofta av den själv.
Santa Maria Novella har numera en hel del fina soliflorer, men i Lavanda Imperiale ackompanjeras lavendeln av ylang-ylang och lime i toppnoterna och gräs som basnot. Allt är dock så sammanknutet att de övriga noterna ger styrka åt lavendeln, som tonar ut i full styrka direkt trots att den hör till hjärtnoterna. Underligt nog uppfattar inte jag Lavanda Imperiale som en grön doft, och faktiskt inte så mycket av gräs eller citrus. För mig är den pudrig men också saftig – vilken tulipanaros! Men så kodar min näsa av Lavanda Imperiale.
I någon timme är doften så här rik och spännande. Sedan börjar den mattas av, och efter ett par timmar till är det mest bara lavendeln som känns, svagare och svagare. Precis som Melograno känns Lavanda Imperiale tidlöst intressant.
Style On File 