Stora modehus låter skapa parfymer i sitt namn för att fördjupa sin image på marknaden, och för att de som inte har råd med kläderna ändå skall kunna svepa in sig i en air av sin favoritdesigner. Då och då har det getts ut dofter från Missoni, ett modehus som jag tycker om både för sitt hantverk och för den välkomnande, fina designen på kläderna i både färg och form. Eftersom jag gillar Missonis mode har jag hoppats på att också gilla den doft de vill förknippas med, men tyvärr blir det inte så den här gången heller.
År 2015 släpptes den senaste doften från Missoni, med samma namn som den som den som släpptes för tio år sedan. Flaskan består av två vackra ovaler som skiftar i festliga färger, och innehållet är skapat för att vara lättgillat av många. Men det är då som en parfym snarare blir för simpel och urvattnad för att vara minnesvärd.
Päron är huvudingrediensen, precis som i Burberry Brit, som sparkade igång en rad av succéer för moderbolaget. Men Missonis päron blandas snabbt bort i det allmänt artificiella intrycket som doften ger.
Doften innehåller generella blomnoter, sandelträ och tonkabönor vilket lägger till sötma, och dessutom ett antal citrusnoter som dock knappt märks alls. När päronet försvunnit är det svårt att hitta enskilda noter; allt är sammansvept till en helhet som får mig att tänka på fruktsoda.
Flaskan och innehållet drar tankarna till sol och sorglösa sommardagar, litet som Escadas ständigt växlande sommardofter. Missonis variant kommer säkert att gillas av många, men den är för konturlös för att fastna hos mig.
Style On File 